Kom och sätt dig ner min vän, det är något jag inte har berättat än.

Det var en magisk kväll för längesen, kvällen då jag fann min Zen.

Dagen efter trodde jag att jag tappat den, men jag insåg sen,

att Zen alltid funnits inom en.

Lyssna noga nu min vän, när jag tar dig tillbaka till den där kvällen igen.

Jag flyger fram längs gatan i en raket, gatlyktorna blinkar mot mig som att de vet en hemlighet,

nu lämnar jag livets stora déjà-vu och känslan är bara total fullkomlighet.

Ljuset i staden dansar för mig som lekande älvors lågor,

morgondagens solstrålar flyter genom natthimlen på månens svallvågor.

Månen lyser upp alla själar ute på gatorna med dess ljus,

morgondagens hopp frodas när vågorna tränger igenom nattstadens sprittande brus.

Jag färdas fort utmed gatan ner,

vill undkomma vintern så jag pressar gasen mer och mer och jag vill inte sakta ner.

Turbon kickar in och raketen lyfter från jorden och jag bara ler,

stadens alla ljud spelar en avskedssymfoni och framåt är det enda jag ser.

Uppslukad av passion och hetta,

jag vill bara skrika när jag känner mitt hjärta lätta.

Klumpen som fanns i magen har nu bubblat bort med lättja,

nu är alla sorger förvisade och alla agg är släppta.

Färgerna på universums palett raderar alla inre strider,

jag snabbspolas fram till ljusare tider.

Dit jag ska existerar inget lidande,

dit jag ska finns bara miljontals stjärnor evigt skinande.

Jag följer strömmen upp över Birkeland och betraktar det vackra norrskenet ovanifrån,

jag ser min bit i Universums stora pussel, ända ner till minsta elektron.

Flyger igenom konstellationer och skakar av mig stjärndammet med ett dundrade dån!

Drömmande blickar ut över rymdhavet när jag sitter och dinglar med benen över Galaxens horisont,

mitt öga beskådar eoner av tidssträngar och för mitt teleskop är inget avstånd för långt.

Jag är här och nu och då och där, kanske kan du se mig för den jag är?

Ta min hand och följ mig dit jag är, för jag kan inte släppa den jag var om inte du är här.

Du är den enda som jag håller kär, det är mitt löfte så länge mina ben mig bär, och jag håller mitt ord även i livet efter det här.

Nu vet jag att livet inte är ett test, livet är livet och det handlar inte om att vara bäst.

Följ det du vet är rätt, och att veta vad som är rätt är väldigt lätt, gör bara allt du gör med kärlek och respekt.

Nu har du hört om den magiska kvällen min vän, kvällen då kosmos hittade mig och jag fann min Zen.

Ta min karta så att du kan göra samma resa sen. Om du vill så slår vi följe dit och hem, för dig reser jag tusen gånger om igen min vän.