Vi stänger ner huset och hösten är nära
Vi plockar bort saker som kubbspel och gungor
När allting ska lämnas blir kasten så tvära
Från stimmet och glädjen till punkterade lungor
Vi samlas till farväl på balkongen
Vid solnedgången skall vi skåla
Vi höjer våra glas och så följer sången;
för sommarns sista rom och cola

Vi skruvar ner värmen till några få grader
En frostvakt som håller oss säkra och trygga
Men mitten av allt finns en sorg till en fader
Den grunden av hem som han lät sig bygga.
Vi samlas ibland på kyrkogården
där solen alltid vilsamt stråla
Det sprider hopp och ljus vid vården;
likt sommarns sista rom och cola

Vi sätter på timern som ljus emot natten
En lykta skall lysa för bröder som famlar
Vi siktar väl kursen mot vidaste vatten
och håller ihop trots att tiderna skramlar
Vi samlas ibland och beskriver
den värld vi vill och vilset måla
Det blir en dröm som alltid driver
till sommarns sista rom och cola.

Vi flyttar på möbler som skall in för vinter
Ett sätt att förhålla sig till allt som stundar
Vi håller den kniven som slinter och slinter
men möter de måsten med ögon som blundar
Till farväl och den här sången
jag skriver från min lilla håla
Att allt blir ett med solnedgången
och sommarns sista rom och cola.