Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Texten är förstås som vanligt spontanskriven. Denna gång medan det är programmet 'Fråga doktorn' i svt ett. Ett oerhört spännande program som du bara inte får missa, men som går ungefär samtidigt som det är träning i att knyppla i Västerås.


Min ruttna jävla gris...






...som var de sista tre orden den
döende soldaten aldrig yttrade
på en åker utanför Paris
den sommaren en dag i juni 1943.

Som du kanske lagt märke till var det istället
fyra ord och mannen var inte en fransk soldat
utan en belgisk hemlig agent som hoppat
fallskärm och kommit vilse i dimman.

Hans kontaktperson hette Pekka, ett namn som
var ett i högen av namn och han hette i själva
verket Antonio Robert Alberto Hugo Giovanni Vivalki.
Det var ett sådant där fragment i en ytterligt

hemlig plan som inte skulle kunna avslöjas förrän
den femte oktober 2026 på den sköna ön Anarcon
i den grekiska arkipelagen, strax sydost om ön Vaxartig.
Fallskärmshopparen trasslade in sig i linorna från

fallskärmen då han landat i en hög ask, ett lövträd som
börjat fälla sin löv och börjat blotta sina underbara grenar.
Mannen var förtjust i paranötter samt nyponsoppa
utan biskvier. Teoretiskt sett hade han överlevt en

blindtarmsinflammation. Men eftersom han hade en
tvillingbror så kunde det precis lika väl har skett en
sådan där populärvetenskaplig förväxling den gång då
de båda varit i tioårsåldern. Mannen som trasslade in sig

i skärmens linor i trädet, satt där och undrade en
smula desperat om han någonsin skulle komma loss.
Han råkade somna till medan han satt där och trasslade.
Medan ett kompani soldater letade genom skogen,

som var stor som en mindre stad i Italienska alperna,
långt från en numera turistbesökt stad några mil söder
om Milano. (Vetenskapliga studier har visat sig att
kroppen anpassar sig relativt snabbt ifall den nyligen

har avlidit och även hjärtat brukar slå när någon dör,
såvida den inte är skendöd och befinns ligga i koma
i närapå sju år) När han vaknade i sina obekväma
ställning i trädet, bara någon vecka senare hade

soldaterna sedan någon tid slutat att leta och de hade
inte tänkt på att titta upp i träden, efter den fallskärms
hoppare som blivit sedd av en döende tysk soldat,
bara några timmar innan han själv avled.

Det vill säga att kroppen inte visade många livstecken
och soldaten som böjt sig ned för att höra om han
andades hette Erich von Talentheim. (Har du någonsin
funderat på att studera andra människors öron

eller val av skor? Dessa är några av mina egna intressen,
de är såväl annorlunda som även lika till sin karaktär)
Ungefär samtidigt som detta hände satt en fårbonde
strax utanför Dalstavik och tuggade på en smörgås utan

saltgurka men med Väskertoppen ost. Han sneglade stundom
på djuren som han vaktade medan de betade. Han hade aldrig
funderat över varför han skulle vakta fåren, utan han bara
gjorde som han blivit instruerade av en tjugosju år äldre man

som kunnat vara hans far och i rakt nedstigande led släkt
med en misstänkt seriemördare som levde ungefär 1410.
(Min egen översättning lyder som jag valt att sätta
som rubrik här, jag kan ju bara något hundratal ord

på franska språket och de flesta av dem är substantiv)
Den hemliga agenten som vaknade i ett lövträd strax
utanför staden Paris i landet Frankrike, hade en sorts
kakor i ett smörgåspaket inlindat och dessa kakor hade

förmågan att ge snubben extra energi, ungefär som
morgonmålet på sextiotalet cirka tjugo år senare
i landet Sverige. Den hemliga agentens öden och även
tyr kommer att kunna läsas på hemlig ord om lördag.

(Det litet märkliga med mannen i 'Sverige live' som
presenterar 'saker och ting', vid sidan av en kvinna med
samma sorts funktion... att mannen rent utseendemässig
påminner starkt om skådespelaren och mångsysslaren
John Travolta)




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 16 gånger
Publicerad 2026-10-05 18:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP