jag vet inte om du är rädd
för vad jag ska hitta

eller för att jag ska hitta det
och stanna

som om det vore lättare
att bli lämnad
med något kvar
att gömma

än att bli älskad
med allt synligt

jag sa att vår kärlek
fanns i garderoben

du sa att den låg
i en skattkista

jag har tänkt på skillnaden

hur jag såg en plats
att lämna
där du såg något
att bevara

jag tänker på
hur dina fingrar hittar fördjupningarna
på framsidan av mina höftben
hur de blir kvar där

hur min mun hittar fördjupningen
vid din hals

och hur jag som så länge
behövt avstånd
mellan min hud och andras

har börjat sakna
det jag tidigare
behövde vila ifrån

din tyngd mot min
din hand under tröjan
ingenting som behöver hända

det finns saker jag inte vet
var jag ska lägga

så jag bär dem

som en spänning
mellan skulderbladen
som ord
jag håller kvar bakom tänderna

ibland står du
alldeles framför mig
mina armar intill kroppen
tyget på din tröja nuddar min
och mellan oss
finns allt det mina armar inte gör

jag vill inte ta nyckeln
inte stå utanför och vänta
på att du ska vrida om

jag vill vara där inne med dig

lära mig hur dina händer
hittar mina
också i mörkret

jag har sett sådant du kanske helst
hade velat hålla undan

jag minns också
hur din tumme stryker
över mina knogar
hur du lägger pannan mot min
och blir stilla

hur samma händer
som nyss drog mig närmare
ibland släpper taget

jag vet inte om det ena
är sannare än det andra

inget av det gör det andra ogjort

jag har slutat räkna avståndet
mellan locket och ljuset

jag vet hur din hud känns mot min
hur du andas när du somnar
hur din hand ibland söker min
utan att du vaknar

och om du någon gång
hittar något hos dig själv
som du inte längre vågar
visa mig

vill jag att du minns

att jag redan har känt dina händer darra

och ändå lagt mina i dem

jag ville dig

jag vill dig

också nu