cirkeln är oändlig
och träffar sin början
med sitt slut

från dubbelåttor
till kantade ovaler
förvandlades mineringar
till fulländade och superba explosioner

garderoberna fick inte plats
med fler döda och lemlästade kroppar
fasaden krackelerade under sin
egen tyngd och bakom stank
ett förruttnat hjärta som
knappt orkade existera mellan sina åtgärder
att faktiskt pumpa blod,

våra kroppar stod vid varandra
men vår själar svävade fritt
i ett oidentifierat tomrum

vattnet räckte inte till att
släcka innan nästa eldsvåda blossade upp

vi var elitens elit på att gömma,
stuva undan och forma oslipade hörn
vi var korade till hjältarnas hjältar på
att måla vyn med de falskaste av filter

allt var vackrare än vackert
finare än någon skapat,

vi var hyllade och de mest cyniska såg inte
våra felknäppta personligheter inte
kan existera i en värld som består av samma
tidsrymd som andra

vi höll hand,
kysstes, log och såg långt in i varandras
apatiska blickar medan strålkastarljuset
bländade vår likgiltighet till en tavla
som avundades,

ibland vaknar jag upp,
tänker på dig
och undrar

vart vi skulle ha hamnat,
om världen omkring var viktigare än oss