i gyttjans hud
ett barn går mot saltvinden
ingen vet dess namn

*

sjön drar sig bort
vassens viskning blir damm
spåren stannar kvar

*

granarnas mörker
ger vika för salvia och ek
en livstid räcker

*

över strandlinjen
släpar två bleka fåror
någon bär hem dagen

*

vargen har gått här
intill människans avtryck
samma mjuka jord

*

regnet glömmer plats
isen värms långt i norrut
sjön krymper igen

*

tjugotusen år
och foten lämnar ännu
gyttjan darrande