En torrlagd bäck som inte längre blänker.

Där öring lekt finns endast sten och grus

och några fotspår under alars sus.

I bäckravinen går en man och tänker.

Hans trolska bäck nu inte längre skänker

mystik och hemligheter med sitt brus

och svarta djup som gjorde världen ljus.

Förtvinad den hans barndomsminnen kränker.

Hans barndoms bäck är inte som igår.

Han skulle aldrig vänt tillbaka dit.

Hans steg i fåran är av vemod tunga.

Han vill att bäcken sköljer bort hans spår.

Att den i vårflod kraftfullt skummar vit.

Att den får sjunga åter för de unga.