Nedanför fornborgen, efter stigen med trollstensmossa, innan skogsbrynet, där betet tar vid. Här strålar deras blanka ögon i gräset, gräset som tappar sin färg till skymningen.

Fria råmar de mot mörkret, som om inga krig kan förklaras. I natt skall de inte bindas, utan minnas urtiden i sig med lugna hjärtslag.

Allt skall vara här och nu.