Kan du hålla mig sällskap,
och ligga brevid mig när jag ska somna,
andas som jag, och snudda med din kind mot mitt bröst?

Kan du kyssa mina tårar och förstå utan att säga, när det där hålet i min själ gapar efter mina tankar och mina skor känns tunga som bly?

Kan du se i mina gröna ögon, och lyfta mig mot solen, dansa med mig på gatan i natten och prata om världens alla galenskaper?

Och när vi trötta och fulla vandrar hem till mig, kan du hålla mina händer när dom är kalla, och göra mig trygg?

Kan du inte se förbi allt det de andra ser, och ta mig med till din plats och prata med mig till solen släcks på nytt och stjärnorna kallar på vinden?

För när morgonen kommer, vill jag vakna till dina andetag, när solen kittlar våra morgontrötta vandrar fötter. För vi vandrar tillsammans du och jag, över mystikens berg och undrernas mörka gravar.