Bakom många klädesplagg
Står en liten grabb
Han är snabb
Jobbar utan flabb
Har aldrig sett tangenten ”tab”
En framtid bland smuts och skabb
Vilket jävla gnabb
Om denna grabb
Vänster krok, jabb, jabb, jabb
Han får dabb
Är inte tillräckligt snabb

Styrman är rå
Grabben får gå
Kommer inte kunna försörja sin familj eller så

Smärtar i varje lem
Vågar sig inte hem
Där väntar farsan med läderrem

Grabben fäller en tår
Den faller vidare ner på hans lår
Blandas med blodet från ett öppet sår
På marken bildas efter honom ett blodspår
Han går, går och går
Sol och måne om vartannat på himlavalvet står

I tre dygn han går
Efter sig ett blodspår

Hungern blir överväldigande stor
Utan maten från mor

Av total utmattnig faller han ihop likt en sten
Nu orkar inte längre hans pojkben

Grabben kryper
Hungern hans styrka alltmer stryper

Vilar ett slag
Tar djupa andetag
Det blir en varm dag

Han ligger på en sanddyn
Ovanför – fåglar i skyn

De strax intill hans huvud svävar
Försöker mota dem med sina nävar

För sitt liv han kämpar ni ser
Han sparkar och slår – mer, mer, mer
Fåglarna blir bara fler och fler
Till gud grabben ber
Nu han ger – efter

Köttstycken slits från hans skelett
Grabben som sitt liv till jobb och familj gett
Blir till en fåglars rätt

Lever, njurar, magsäck, tarmar
Armar

Först panik
Massvis av skrik
Som övergår i mimik
Tillslut ett lik

Jo, grabben blir fåglars bröd
Marken lämnas röd
Efter en fasansfull död

Vad som för oss i väst är schysst och ballt
Är att denna typens gossar finnes tusenfalt

Fabrikaren anställer snabbt en ny
Lär honom kvickt sy
Femton timmar om dagen utan gny