Jag står så stolt och stark, med båda fötterna på min jord
jag kan och vill inte såras, utav hårda ord...

Men det händer då och då, att jag känner mig rätt liten
för trots mitt hårda skal, blir själen min sliten

För de saker som du säger, de ord som jag får höra
de borde inte vara till, för någon människas öra

Och i mitt huvud hör jag dig, du som gör mig svag
Men det värsta utav allt, är att du är jag...