leker man med elden bränner man sig och vi lekte och vi brände oss och jag känner fortfarande dina händer mot mina läppar men varken ödet eller amor ville att vi skulle leva i den lyckan ville att du skulle bli martyr i kärlekens tempel jo jag fick ditt brev och jag vet ju hur du hade det och jag vet att det inte var mig du ville visa dina uppspärrade ögon eller dina tarmars sista tömning bland nyutslagna rosor och jag vet att om du kunnat hade du lagt armarna om mig där jag stod och stirrade och kysst bort tårarna från mina kinder min älskade min förtrogne vart ska jag ta vägen nu nej förlåt jag ska inte lägga ännu en sten av skuld och skam på dina skuldror min vackre sisyfos min narkissos min daidalos vi lekte med elden och du brände dig värst och jag vill att du ska veta det att jag inte grät den där natten när du kysste honom han som blev din stora kärlek din undergång nej, inte din undergång det älskade han dig nog aldrig tillräckligt för och det gjorde inte hon heller som gav dig halva ditt liv men tog tillbaka allt hon gav och lite till och du som bara vill kärlek min älskade min förtrogne jag vet att du inte velat att jag grät men jag ska bara gråta en tår för varje stjärna som blänkte över oss den där natten nere vid hamnen då du kysste mig första gången din första, men jag hade redan kysst fler män än du någonsin skulle hinna med men det rörde dig inte svartsjuka var inte din grej som du sade men fan vi kunde ju flytt - tillsammans - bort precis så långt bort som behövts till världens ände till styx och över om så behövts vadsomhelstvadsomhelstvadsomhelstvadfansomhelst utom detta jag hatar dig vet du det din själviske jävel JAG HATAR DIG du kunde väl åtminstone tagit mig med dig och var i helvete ska jag nu ta vägen vad ska jag nu nej förlåt jag ska inte lägga fler bördor av skuld på dina.....fan tårarna löser upp bläcket till sjuka rorschachfläckar små kartor av sorg som bränner hål i pappret skär upp sår längs mina kinder färgar pappret rött vill bara ha dig här nu nära nära så där nära du vet som jag bara vågat vara med dig men det är inte dig jag hatar utan den jävla surfittan som tog ifrån dig lusten orken viljan at leva jag vill att du ska veta att jag aldrig kommer att förlåta henne hon gjorde dig så illa att jag mådde illa av att se det och hur du alltid hindrade mig när jag ville skydda dig men du lät mig i alla fall trösta dig så varför inte ännu en gång fan varför skulle jag sova över hos Sofie den natten när du behövde mig så mycket fan varför fanns jag inte där och delade dina tårar din påtvingade skam din självförnekelse fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan men älskling förneka inte dig själv som jag förnekat mig kan jag höra dig viska från skuggorna som växer sig allt tätare mellan mina läppar och dina och jag vill hålla dig nära viska att tillsammans är vi starkare än hon tillsammans är vi så mycket vackrare än hennes äckel är fult tillsammans kunde vi övervunnit vad som helst min älskade min förtrogne jag ska aldrig sluta älska dig jag ska aldrig sluta anklaga henne …