Här finns spökena
överallt
Genomsyrar atmosfären

Dyker upp
varsomhelst

och vi hälsar
på varandra

Hej,
säger jag, för en gång
har jag känt
dem

Vi gick
kanske
hand i hand, bakom
fröken

och de
kanske sparkade
på mig, fastän
jag inte har ärren för att
bevisa det

Vi kallas
någon slags
bekanta, och jag
vet inte varför

jag tror att de
kan
komma in
under skinnet
fortfarande

Spöken finns
överallt här, och
fastän jag älskar
är jag mörkrädd
Under solen

Denna spökstad
är ett spökslott
ett skeppsbrott
en vrakdel
ett nervvrak

en ordlek
Men jag
vill inte leva
bland spökena mer

som bunden
vid tanken
som aldrig är jag