Det är avtändande med dåligt självförtroende.
Argumentfilosofi och en röd soffa
i gräset där parkbänken förut stod. Han behöver inte och hennes ögon säger mer än deras sätt att censurera mina blickar.
Ingenting är dåligt/fult/förstört.
Olika synvinklar. Positivitetsteorier skrivs längs skolans whiteboard. Svarta tavlan är död och den tid som var är inspelad på rader av modernism.
Väggarna flagar och feta gubbar är inte gravida.
Det som var runt skall förbli förvridet i deras ögon.
Klockorna skall ringa.
I den röda parksoffan ligger en skylt. Ett P överkryssat. En ölburk.
En flicka med mörka ögon och regnbågshysteri.
Hon har inte råd att ta allt, lämna mina fötter här nakna. Ensamma.
Men när min blick avslöjas långt där inne
tar hon honom
i handen.
Ölburken.
Skylten.
Ensam med röd soffa i evighetspark med positivitetsteorier
krossade.
Jag ritar med spritpenna:
KUK
Långsamt faller stjärnorna över himmelen