öppnas
mitt inre vill ut
jorden drar mig ned
ett fjärran skrik som klöser

det brinner
besten är vaken
rullar runt och gnyr
fradgan fräser köttet

bruten
ge mig det enda
allting i röd dimma
blottar min strupe för dig

du ser inte
hör inte
dömd
inlåst i min egen bur
jag har varit här förut
febrig väntan på morgonen