Jag älskar dig så,
och det tär på mig,
att veta,
att jag aldrig kan ge dig allt.

Du kanske ej behöver det,
men det är någonting jag önskar
att du hade.

En familj som inte är splittrad,
och att komma från ett hjärta
som inte är brustet.

Ensamma går vi hand i hand,
mot den framtid som inte
ännu är schemalagd.

Du är forfarande en liten knopp,
som ännu inte slagit ut till
det vackraste som mänskligheten
skådat.

Men för mig, var du redan vacker
den dagen jag fick veta att du
fanns, även dock att jag inte
hade sett dig blott med ögat.

Du, jag och mig.
Det är det som får bli tre
istället för två.

Som mor och dotter
ska du läras,
Att ett pussel ej behöver
vara helt, för att passa
kant i kant.