Varvade.

Jag kollade upp på den blåa himmelen. Glitter föll. Vakert, gnistrande. Flimrade till. Sedan plötsligt borta. Poff. Vackert fall.
Jag kollar ner på marken igen. Ser gruset, marken. Små grässtrån som kämpar genom stenarna, upp mot den blåa himmelen.
Inte var jag väl yr? Det är ju då man ser glittret. Vackert... Skulle gärna vara yr för att se det igen. Vackert.
Sist var i ishallen. Förra året, vinter. hade snurrat runt på skridskor. Runt på isen med evelina. En smula ostadigt, osäkert. Men härligt. Sen kom glittret. Vackert fallande, dalande. \"Ser du Eve?\" \"Du är yr Agnes.\"