Fortfarande, på nätterna så tänker jag och längtar tillbaka till tiden,
tiden med dig. tiden med sommaren, tiden som erbjöds.
Fortfarande, skyller jag på mig själv.
som om det vore mitt fel till allt detta.
Jag känner fortfarande lukten från kloret första gången vi badade,
Jag känner fortfarande smaken från all slush ice som vi åt,
Jag känner fortfarande värmen sticka i fötterna från sanden,
& jag känner fortfarande saknad efter sommaren vartenda gång jag pratar med dig.
Du var liksom, hela min existens. Du fick sommaren att bli lyckad,
som ingen annan sommar , någonsin. Du fick allt att bli lyckat,
Om jag skulle få göra om sommaren, ändra på vad jag ville.
Så skulle jag inte ändra på något, för allt var perfekt.
Jag skulle bara ta reda på vad som gick fel i slutet,
För jag saknar dig Linda. Jag saknar oss, det vi hade.
Jag hatar,
och hatar om igen att detta är bara en av de
femtusenhundraelvagånger som jag gråter över detta,
Jag hatar att jag aldrig kan hitta en lösning, få tillbaka allt.
& jag hatar att du inte ser det som jag gör,
Det var liksom vi, Manda & Linda, alla visste. vi visste.
Vad ska jag säga, Förlåt? det räcker inte,
jag vill göra mer. Du var sommaren, du var solskenet.
Du var allt, och jag kommer aldrig glömma, för det kan jag iallafall lova,
dig , mig och hela världen.