Av gråt förtärd,
ligger jag här i ett mörkt hörn.
Iklädd endast min nakenhet.
Min själ är blottad för världen.
Min kropp är blå av sparkar och slag,
och mina drömmar tog du och trampade på.
Allt jag gjort känns förgäves nu,
har det jag gjort för dig ens haft någon mening.
Det känns som om något äter mig inifrån,
sakta gnager det sig ut.
Smärtan går inte att beskriva.
Och du,
du bara står där och skrattar.
Du säger till mig att le,
men jag kan inte röra mig,
jag är som förstenad.
Jag vet inte hur jag ska ta mig upp igen,
jag orkar inte ens försöka.
Slutet är nära nu.