Tystnaden skär igenom kropp och själ

Kvällen är kylig.
Frosten ligger som små glasskrävor
över den frusna ängen

minsta vindpust hotar att ödelägga
den kyliga tystnaden.

Hon går försiktigt över den kalla marken
Hon vill inte väcka den.
Det är så svårt att få den att sova igen.

Hon lägger sig ner
en kvist bryts i samma stund.
Ljudet av den ekar över ängen

Hon stelnar till.
Hon vågar inte andas.
Hon håller andan i några sekunder.

Den sover fortfarande
Hon drar en lättnades suck.

Då exploderar tystnaden