I en grotta sitter en gumma.
Trots att hon suttit där så länge man minns,
är det ingen som vet att hon finns.

Ryggen må va kutig men blicken alltjämt fast.
Hon sitter vid sin vävstol och jobbar utan rast.

I hörnet knastrar en brasa. En gnista bryter loss och flyger.
Väsande lågor kastar sken över tusentals tyger.

De skiljer sig alla i färg och form.
det enda som förenar dem är deras olikhet.
Vad hon så träget jobbar för,
det förblir hennes hemlighet.

I väven knyts det garn av alla dess slag.
För varje tråd som träs, så föds och dör en dag.

Hon ser till att tyget får ett eget stuk,
och duger gott för tilltänkt bruk.

Nu är väven färdig, gumman skrockar belåten.

Men på dödsbädden stillas andetagen och brevid hörs nu gråten.