Ett liv är ju inte värt så mycket
i dagens samhälle
och det kan vara svårt
att få paradoxen att gå ihop

vilken paradox?
Inget arbete
(eller förmögenhet, eller annan inkomst)
så kan jag inte förvänta mig
att bli godtagen som hyresgäst,
ett visserligen minskande problem i framtiden
när alla skall äga sin egen bostad
men ändå fortsätta att betala något
som påminner om hyra för den,
men i alla fall.

Och utan bostad får jag förstås inget arbete,
varför jag kan slå upp mina bopålar i skogen,
bli tagen för ett jaktobjekt
och på så sätt få mitt liv förkortat i förtid,
känt som ett spännande sådant
och bli rikskändis om än i efterhand
utan att ens har varit med
i någon verklighetstrogen såpa på tv

Så istället för att just du
skall behöva betala för hushållsnära tjänster,
och för att jag skall ha möjlighet att bo
någonstans,
i tvättkorgens omedelbara närhet,
i en skrubb i garaget,
i den övergivna hundkojan
eftersom hunden ändå alltid sover
vid fotänden i en av bostadens sängar…

så kan jag bli din slav
leva på resterna av de måltider
jag alltid lagar till
för att familjens medlemmar
skall få mer tid över
för att ligga i badet och läsa tidningen,
titta på dumburken
eller bara surfa några timmar extra på nätet.

Jag kommer att äga rätten att sköta ditt hem,
betala räkningarna
sköta den sociala biten med släkt och vänner
via min imiterande röst på telefon,
min imiterande handstil på julkorten,
mitt härmande via eposten,

eftersom om någon känner er
i familjen
så är det ju dess framtida nav,
det vill säga jag familjenslaven.

Jag kommer även att se till
att var och en i familjen i stort
alltid kommer att befinna sig
i ett tillfredställelsens paradis,
alla kommer i tur och ordning
erbjudas både
sensuell, mental och fysisk orgasm,
till och med multipel sådan
om så är möjligt
något beroende av omständigheterna.

Jag nöjer mig som sagt
med de smulor jag kan kratsa
ur den fiktiva elden och rädda åt eftervärlden,
en del kläder som ni tänkt skänka
till klädinsamlingen
men som allt eftersom
hamnar i mina medfarna och flinka händer.

När jag lagat
era elektroniska produkter hjälpligt
för trettiofjärde gången
ni tröttnat på dem
och köper nya
så hittar de alltid vägen till mitt lilla krypin
så lagar jag dem ännu en gång
säljer dem sedan via den svarta marknaden
för en spottstyver till samhällets olycksbarn…

Säg,
får jag bli er slav
och det redan i morgon?

Jag är så absolut billig i drift
att ni genast kommer att märka skillnaden
i er ekonomi, och då bara till det bästa.