Tjeckoslovakien
(det här var på den gamla goda tiden
när världen fortfarande inte helt och hållet globaliserats)
är för mig känt, det enda landet med två huvudstäder.
Den ena är Oslo,
vad den andra heter kan göra detsamma
eftersom alla och envar vet att länder
inte har mer än en huvudstad.

Eftersom detta lett till att Norge blivit utan turistattraktion,
ledde det även till att deras huvudstad
numera benämns Garp.

De har ju alltid haft litet svårt med stavningen i Norge.
Men de kanske förläst sig på en tämligen känd bok.
Så fick de inte namnet ur huvudet,
utan gick omkring som papegojor
skriande ’Garp, Garp’ som ena riktiga åsnor.

Eftersom tjeckerna vid en viss tid i historien
fåtts att dras med Oslo som turistattraktion,
har de tappat all lust att resa utom landet,
förälskade så till den grad i sin egna något säregna stad.

Det som kan få en turist utifrån att höja på ögonbrynet
skulle inte förvåna samme turist på besök
i exempelvis Bergen,
där en betalar sina notor och biljetter
i norska kronor.

Men att betala, räkningen i kronor i Tjeckoslovakien
kan synas märkligt för en utomstående,
men turligt nog ser man med oblida ögon
på turister med norska kronor på fickan
i resten av landet.

Eftersom kaffet är dyrt även i övriga delar av landet
har inte priserna upprört slovakerna så mycket
som den märkliga dialekten hos stadens fasta befolkning.

Annars kan man väl säga att samtliga gjort allt
för att glömma kriget
samt blundar trofast för den militär som ibland
visar upp sitt gästspel
som blivit kvar sedan festen
som kvardröjande gäster,
vilka vara naiva nog att inte veta när det varit
dags att dra sig tillbaka.

Alla vet hur en fest går till,
här tycks gäster leva i en slags tidlös dimension.
Eventuella släktingar i bergen och fjordarna
har en lång väg att resa.

Men kaffet i Oslo
lär vara en oemotståndlig dragkraft,
eftersom det bland annat betalas
med samma mynt.

Författaren till boken om Garp
har, enligt ej klart fastställda rykten,
inkommit med en skarp protest mot användandet
av hans fantasiprodukt
på ett så hutlöst och vanvördigt sätt.

Men eftersom kvarnar mal långsamt
och Norge trivs med sin vackra gamla stad,
trots vissa problem med att tyda skyltningen,
så är striden blott på ryktesspridarnas läppar
(förutom mina).

Solen går upp och solen går ned
det får de båda folken i all framtid
nog lära sig att leva med.