Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kyss mig igen

Vinternattens stjärnor sken över oss, över oss och över världen när du puttade ner mig i snön. Det var stjärnor ovanför mitt huvud älskling, dom snurrade. Du satte snurr på mitt liv. Snön var kall, jag var varm mitt hjärta smälte, ditt hjärta hade aldrig varit av is. En kyss en andlös tystnad i en natt utan mörker, en vinter utan önskan. En inre styrka en bindning mellan oss som ingen kemi i världen kan förklara. Ett djup, en vilja att leva igen, en domkraft som lyfte upp mig från de medvetnas värld. Snön var kall men jag var varm, mitt hjärta smälte.
Ett skratt i de alvarligas seriositet, en lek i det livsnödvändiga, det var så vi kallade det. En lek och barnen sjöng för oss och dansade till livet. Vi dansade aldrig, stod stillastående i en flykt från verkligheten, rörde oss endast i en sluten cirkel av två kroppar.

Men allt som är gott måste ha ett slut, det var anledningen du gav. Var det av rädsla för att bli sårad av mig som du valde att själv såra? Eller var det de andras strypgrepp kring din hals som tillslut blev för starka? Och jag sa andas, Älskling, andas långsamt och återfinn ditt förnuft för det kommer aldrig vara något annat än vi. Ja sa åt dig att andas för världen tappade andan när du lämnade mig och syresättningen var för låg för att jag skulle orka leva normalt.

Blodet cirkulerade ensamt i mina ådror och det var som om alla kemiska reaktioner slutat ske, för att positivt och negativt inte längre kunde dras till varandra. Du var positiv och jag negativ och du tog det första och sista steget. Jag vet inte när jag förstod min oförmåga att påverka ödet, men dagen kom och jag lade mig ner i min säng med åtanke att aldrig mera behöva stiga upp. Och du sa andas, Älskling, du sa åt mig att andas eftersom du ville mig väl, du sa åt mig att andas eftersom du älskade mig. Och det är där vi är idag, mitt i mellan liv och död, balanserandes mellan vansinnig panik och oövervinnligt lugn, mitt i mellan sanning och lögn, i mellan djup kärlek och simpel åtrå. Det är där vi är, och snälla Älskade, kyss mig igen.




Prosa (Novell) av Julia Hedberg
Läst 385 gånger
Publicerad 2006-11-13 19:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Julia Hedberg