Det lucktar sött, jag stänger dörren fort, hoppas att ingen i trapphuset känner.
Det är mörkt och du har redan hunnit gå igen, jag tänder alla lampor och knäpper på tv:n, men det känns fortfarande ödsligt.
När kommer du tillbaka?

Det saknas pengar, men jag vet vad de blev bytta emot, och jag vet vart det är. Jag vet vart du gömmer dina saker. Din hemlighet, allt det där söta.
När ska din själ få ro?

Jag torkar bort aska och smulor från bordet. Insidan värker och jag sveper in mig i en filt.
När ska du begrava dina fötter och slå rot, stanna på ett och samma ställe?

Jag väntar på dig hela natten, pustar ut när jag hör nyckeln vridas om i låset. Nu kan vi vila, vila så länge att du kan orka möta världen i stället för att bara fly. Jag finns här när du vill sluta, jag är alldeles nära, precis intill.