Själv ljuger jag blott
när det inte spelar någon
som helst roll

när ljuger du?

Jag förstår naturligtvis
att en lögn
ibland kan kännas fullkomligt befogad

men jag vet också att den första lögnen
ofta föder en till,
några fler
sedan ännu någon
eller än flera

då är det att ha gått över gränsen
till att kunna leva i en lögn
jag tvingas till att leva i
även att leva upp till än flera lögner

till slut kommer jag att tröttna på detta
jag kanske tröttnar på mig själv
frågan är sedan
hur länge jag står ut med mig själv
innan det kommer till en punkt
då jag måste göra slut på alltsammans…

…genom att erkänna för mig själv
att det här går inte längre
…genom att erkänna för andra
att jag fört dem bakom ljuset
ställt i skuggor allt som varit uppenbart
för envar med en smula klarsyn

kanske kommer jag
kunna förlåta mig själv
kanske kommer min vän
att kunna förlåta mig

eller så slutar det med
ensamhet
en enda låga brinner då ännu
i mitt inre
tills den börjar om från början
med att lysa alldeles klart

förmår att locka andra ljus till sig
ur en mörker av ensamma själar
eller så tynar den bort
slocknar för mina vänner
såväl som för mig, ensam i mörker