Ta ifrån mig sorgen,
Vars blotta skugga mitt hjärta
I evigt mörker nu begraver.
Utan kista,
Utan svarta fanor,
Sorgen i mina näras ögon
Till ett leende på Djävulens läppar någon förvandlat har.

Ta ifrån mig allt
Det ditt, evigt att komma skall bli.
Själen mins näring Du i stånd är att bli.
Själv tar jag månen på himlen Din,
Och lämnar tillbaka som sol.
Aldrig låter jag någon släcka,
Dess glöd,
Vars värme
Ständig glädje Dig ger.

Omöjligt för Dig då komma skall bli
Att någonsin mig lyckas förglömma.