Mannen i talarstolen är först alldeles överväldigad av dessa stående ovationer. Kanske främst med tanke på diverse vackert mönstrade och hårt utspända blusar... diverse blossande röda ansikten... samt blodsprängda ögon. Mannen i talarstolen drömmer, detta är hans dröm. Lyckligt ovetande som han är, rent ut sagt omedveten om. Att det är en dröm alltså. Han lever (fel ordval just här kanske) i den tron att det är en verklighet, om än möjligen en alternativ sådan.
En telefon ringer. Någon hörs lyfta en lur.
Följande samtal utspinner sig.
-Hans bror.
-Förlåt??
-Hans bror.
-Vem är det som talar?
-Hans bror.
-Och vem vill jag tala med?
-Den ni vill tala med, talar ni inte med, ni talar med hans bror.

Flickan i den röd- och vitprickiga blusen kliar sig på näsan. Hennes sockor har hasat ned nu igen, skymmer ett par glansigt röda sandaletter. I hennes tycke är mannen i talarstolen bara ännu en man i en talarstol. Mannen i talarstolen förstår detta. Men för honom är denna hord av unga kvinnor, en enda stor fröjd för ögat. Så han struntar i vad de eventuellt tänker och tycker om hans person. (För att inte säga om hans person). Det är någonting han har tänkt säga. Vad kan väl det ha varit? Under tiden som han undrar detta, underhåller han sin publik med påhittade anekdoter om sitt liv som polis. Det tycks honom oemotståndligt att stå där och fläta ett nät av lögner. Ändå har han kunnat ta något ur den verklighet han upplevt som ej helt trist eller ens overksamt varit. Han far ut i sidospår och trasslar in sig i logistiska haranger. Betänk att detta är en dröm. Han rår icke själv över händelseförloppet. Flickan med de drömmande ögonen, tittar upp i den unge mannens ansikte. Ty nu har han rätat på sig. Luften känns plötsligt så klar och ren. Inga andra ljud än ystra fåglars sång, tränger igenom den för stunden frusna ljudbilden. Hon minns tonerna av en snutt musik ur en film. En kärleksfilm om ett ungt pars möte. Inom sig ler hon åt sig själv. Utåt ler hon fånigt åt honom. De bara står där och ser på varandra.

Läs gärna den spännande fortsättningen i Del 3. kapitel 1.