Lägger på luren, glädjerus, dampanfall.
Slutar oftast liggandes på golvet.
Längtansfyllda flåsanden försöker lätta på mitt bröst som väger minst tre ton.
Tre ton ren lycka som inte tar slut i första taget.

På skolan i klassrummet kommer tanken tillbaka.
Hon kommer på fredag.
Ger ifrån mig ett högt gällt fniss.
De flesta tittar underligt,vissa fortsätter ifrån där jag slutat.
Men jag kan varken höra eller se dem.
Det enda jag ser är hon.
Och det enda jag kan höra är hennes glada röst som säger det jag senast hörde.
Jag fick komma, Jag fick komma, Jag fick komma.

Dagen kommer och jag väntar på hennes buss.
Pulsen är på topp och ökar för varje minut jag väntar.
Där, där kommer bussen.
En fågel stöter omkring i min mage i tappra försök att ta sig ut.
Bussen stannar.
Fågeln får panik den är snart kvävd och död om den inte blir räddad.
Hon kommer ut och samtidigt som hennes armar håller om mig så släpps fågeln ut i sista ögonblick.
Den flyger nu mot ett långt liv i frihet.