Små iskalla vattendroppar faller ner från skyn.
Jag kan känna de falla ner på min kropp.
Jag känner hur mitt inre börjar krampa ihop sig.
Desperat håller jag om mig själv för att bli av med känslan av att min bröstkorg krossas sönder.
Jag hör röster i huvud,
de viskar till mig att det snart är över.
I det kraftiga regnet kan jag inte se någonting.
När jag torkar mina våta ögon ser jag att jag svävar bland molnen.
Jag ser hur mitt landskap sakta men säkert drunknar av det kraftiga regnet.
Mina fina rosor som jag har planterat i mitt landskap dör,
då jag ser de dö utan att kunna göra någonting åt det gör mig ledsen.
När jag vänder mig om ler jag, och blundar.
Detta är mitt paradis.