Det kommer stunder då mannen prövas, sätts på prov, tvingas svettas lite. Ögonblick då vi skiljer agnarna från vetet. Även en kvinna kan hamna i situationer då det inte längre finns någon återvändo, då hon nervöst vänder blicken över axeln och möts av väninnornas menande blickar. Blickar som skricker \"gör det, kom igen!\".

Att plötsligt befinna sig på ett halmklätt stallgolv. Kanske hänger den tunga doften av bajs som sammetsgardiner framför dig, dina bara knän rispar mot halmen för din kjol har glidigt upp ovanför knäna. Du är fjorton år gammal, alldeles för ung för stringtrosorna, de ligger slappt mot pojkhöfterna. Du har inte hunnit lära dig att färga håret ordentligt för slingorna skär igenom, utväxten är fortfarande charmig, inte horig.

När du vänder dig om ser du den stora besten. Han tittar inte på dig, känner bara din närvaro, hör hur du knappt vågar andas. Allt är tyst, bara tunga andetag från ett stort djur, plötsliga flämtningar, hovar som förstrött dunkar mot cememt. Du tänker nu eller aldrig och böjer dig hjälplöst framåt, in i evigheten.

Ungefär så känner mannen inom mig inför en utgång. Jag börjar läppja på första drinken, så smått blotta mig och lämnar den oförstörda Christus. Under ytan är jag förstörd, knappt närvarande, endast fylld av förväntan och skräck. Jag vet vad som väntar, ett mycket stort könsorgan kommer tränga in i mig, knulla bort mitt förstånd och min tillvaro. Allt jag kan göra; slappna av, ge efter, ge mig hän.