Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Drunknad


dränk mig i tårar
dränk mig i sorg
långsträckta skuggor
i suckarnas borg
svartklädda nymfer
i drömlika svep
sargade vrister
i blodstänkta rep

dränk mig i saknad
dränk mig i svek
kyss mina kinder
skölj mig med smek
bada mitt hjärta
hölj mig i syra
frät ner mina murar
kostsamma dyra

dränk mig i tvivel
dränk mig i thinner
gjut stål i den åder
där svartsjukan rinner
svält mina lustar
beröva mig smaken
som bränner min tunga
ren skarp och naken

dränk mig i mörker
dränk mig i minnen
sätt lås och beslag
på fjättrade sinnen
släck mina eldar
blås ut mina bloss
bind mig vid pålar
med svarttjärad tross

dränk mig i tomhet
dränk mig i kyla
förvisad till trakter
där ångesten yla
omslut min fasa
med frostbitna händer
skeppsbruten kärlek
på istäckta stränder

dränk mig för evigt
dränk mig till slut
kasta min själ
på förruttnelsens spjut
radera mitt vara
förlös mina kval
där rådlös jag vandrar
i suckarnas sal




Fri vers av Israfel
Läst 998 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2006-12-11 11:44



Bookmark and Share


  Nanna X
jättefint flätat!
2011-09-04

  aol
mörk smärtsam bra poesi
2008-08-16

  VildLilja
Underbart! Mörkt och sorgset. Måste läsa om den nu på en gång.
2008-07-06

    White as a star
Jättebra skrivet! Imponerad.
Applåd!
2007-09-12

  Lillali
wow, underbart skriven. Dröjer sig kvar.
2007-01-25

    boeg
Poet nombah one! Jag har gjort allt för att kunna skriva en liten kommentar skaru veta. Dikten är jättefin skaru också veta. Ty er besta. Tjerlek och pousies från mig.
2007-01-05

    Bostik
Mörk och vacker. Ordval som är utom denna sajt (ville säga värld, men som mindes jag Stagnelius osv :P) och en rytm som sitter på det stora hela.

skeppsbruten kärlek
på istäckta stränder


tidlösa rader som faktiskt inte är annat än väldigt imponerande. Jag skrev tidigare att dina oväntade rim är din styrka, men jag ändrar det nu till ditt Bildspråk, för här har du starka bilder, mannen. Skeppsbruten kärlek är bra i sig, men sen förstorar du upp det till istäckta stränder, och då blir man rörd. En allegori som är enkel och tung på samma gång, verkligen.

En sak jag tänkte på, som jag inte vet om det är jag som är kaka, eller så. I första radens

lånsträkta skuggor

blev jag först jävligt imponerad (missuppfatta mig inte: jag är det ändå) för jag läste det som lungsträkta skuggor, vilket var en jävligt häftig ordlek, och som jag tyckte var typsikt för ditt språk. Sen såg jag att det inte var som jag läst, men imponerande ändå. Men jag undrar om det inte hade varit en sjukt cool sak om det stod "lungsträkta" istället, för att knyta an till suckarna som "lungornas skuggor". Det är liksom en cool bild.

I.ö. vill jag igen skriva om din rytm, som här också har ett naturligt flow, men med vissa hack här och var, som framförallt stör oss som högläser, eller oss som gärna analyserar metriken i dikten (det är en sån grej jag gör så fort en dikt rimmar, hehe). Om du skulle ta och läsa igenom boken Allmän och svensk metrik av Kristian Wåhlin, så tror jag att du snabbt skulle kunna finslipa vissa metriska problem, och göra dina dikter helt rytmiska. Det är ju en smaksak, men själv tycker jag att dylika störningar i versen kan få en nog irriterad för att förstöra en hel dikt (så var inte fallet i denna, men ändå).

Nåja, nu ska jag inte skriva mer. Tack för denna.
Johan
2006-12-12

  Gawain VIP
... svårt att finna ord... helt sjukt bra!
2006-12-11
  > Nästa text
< Föregående

Israfel