Han gick längsmed stranden av ån vid allén,
Det var midsommarafton och timmen var sen.
Hans väg var till Mia sin älskade vän,
Men ån låg i vägen för kärleken.

Ett frustande hinder, så mörkt och så kallt,
Men i kärlekens namn han offrade allt.

På den skrangliga bron han i natten klev ut,
Fast nånting gick fel (och) han uppgav ett tjut!
För halvvägs på leden han slant och föll ner,
I rytande virvlar och syntes ej mer.

För den strömmande strida,
Hans hjärta fick lida,
Då han i forsen drogs ut.
Det hördes ett skrik, sen tyst, (och) allting var slut.

Han gick längsmed stranden av ån vid allén,
Det var midsommarafton och timmen var sen.
Rakt över vattnet hans älskade (Mia) stog,
Det var för henne och kärlek han dog.