när våra ryggsäckar har blivit för tunga
vi har blivit äldre, vi som var så unga

luften har blivit tyngre, den punkterar mina lungor
sticker hål på hemligheterna som viskades mellan våra tungor

ett löfte gjort av sköraste glas det var vad jag fick
du såg ner i backen för en sekund, sen vände du dig om och gick
en vigselring av plast, du drog den på mitt finger
det finaste jag någonsin haft, nu hör vi hur klockorna ringer

och våra läppar har blivit torra och fnasiga
våra hjärtan är ihåliga och alldeles för trasiga

när du inte håller min hand, hjälper mitt hjärta att slå
då flyr jag till ingenstans, vad annars ska jag göra då

din värme öppnar gamla sår, river upp allting på nytt
jag gråter ofta fast jag inte får, kommer ihåg tiden som flytt

minnen förtär hela min värld, dom kommer då och då
vi har älskat, och hatat varandra båda två

men trots allt har dimman tätnat, dränkt oss i sitt sken
vi har tvingat i oss saker, som bensin och fotogen
men när vi skulle tända våran cigarett och brinna opp
så tändes det en lust i våra hjärtan, som skrek \"stopp\"

så nu vandrar vi längs stigen, hand i hand som förr
men vi vet att döden kommer, en dag ska han knacka på vår dörr
för varje gång vi hatar så sjunker vår nivå
och varje gång du släpper taget så slutar mitt hjärta slå
mina lungor slutar andas, mina läppar torkar ut
inga önskningar i världen, kan göra saker som förut

för minnen bara svider, jag minns när du och jag var vi
men nu är vi utropade till högsbjudande, gammal dammig nostalgi
jag minns så väl när du höll min hand och log
och jag minns så väl när vi hatade, när jag föll och dog

jag minns så väl dagarna förut, jag minns så väl igår
jag minns hur vi älskade och hatade, hur du rev upp gamla sår
jag minns dina händer, dina kyssar mot min hals
det är väl som jag tänkte, utan dig så går det inte alls.