kanske är det så att ju hårdare man håller
desto lättare tappar man taget.

jag vet inte vad jag ska tro numera
känslorna växer och blir bara flera
älskar, älskar inte, älskar, älskar inte.

poeterna är döda, rosorna är röda
åh jesus, må du i helvetet blöda

dina ord skriker i mitt huvud
det ruttna trägolvet skriker efter dina fotsteg
min kropp skriker efter dina händer
mina läppar skriker efter ditt namn
- och jag, jag skriker för att jag ska få slippa höra skriken

varje fotsteg ekar i marmortrappan
på nedersta våningen ligger den våta regnkappan
sju våningar upp, där skulle jag hitta dig
men dörren var låst, jag borde vetat att himlen inte skulle öppna sig för mig

jag kastades ner från himlen, du tryckte ner mig i mina skor
du sade upp kontraktet från mitt hjärta där du fortfarande bor
släpp aldrig någonsin taget, du lovade.

du&jag, två hjärtan i brand
drunknade men tog oss iland
och av våra hjärtan bara aska kvar
tusen frågor, inte ett ända svar