Ett öppnat fönster
Inbjudan till nattens alla gäster

Pumpande musik
Storstadsbrus
Dagen – efter – sorti och ett kvarglömt glas

Jag sitter hopkrupen
Undrandes
Vart alla människorna utanför

Är på väg

Till en tillställning
Där det bjuds på socialpiller och minnesluckor
För nästkommande dag

Eller om de är på väg någon helt annanstans

Kanske

Till en flygplats någonstans
För att flaxa med syntetvingar
Och lyssna till maskineriets rytmiska dunkande
Storstadsbrus

Eller

Så ska dom hem
Till upplysta fönster
Och varma sängar
Och påslakan med Pippi Långstrump på

Vad vet jag

Jag ser dom bara passera
(där jag sitter)

Och undrar när nattens gäster skall knacka på min roströda dör
Och öppna brevinkastet och kika in
Och hur jag då, (snabbt) skall gömma mina raggsockebeklädda fötter
Så att de inte ska minnas att jag var där
När deras knogar vidrörde min nymålade dörr

Nummer etthundranittio
Min dörr

De undrar varför jag inte öppnar
Varför skulle jag, egentligen

Knack, knack!

Jag tänker inte släppa någon in
Tänker inte låta någon röra mina innersta tankar
Avlagringar av minnen som nu bildar damm i
Hörnen i mitt vardagsrum

Jag borde göra någonting snart
Och sluta betrakta nattens väsen
Jag borde sopa rent mitt vardagsrum
Och breda ut mina syntetvingar och flyga min kos
Till ultravioletta landskap