Visst levde dina händer
i värmen bland skuggsiluetter
formade kring elden,
och visst
såg jag bilderna av längtan när mina ögon slöts.
Vi tillverkade lust i världen verklighet,
och gav saknaden mening.
Vi andades kärlek genom våra glasblåsta liv
aldrig gjorda för någon annan
än just vi.

Medan elden fortfarande brinner
och längtan ger sig iväg
liksom saknaden
av verklighet
målar jag tavlor
med handen som strök ditt hår
den natten då mina tårar brände hålet i våra själar
för kärlekens skull.