jag säger adjö
jag har gjort det i ett par år nu
mest för att jag aldrig välkomnat dig och
du sa nog redan adjö efter den första sommaren
för ett par år sen

jag fortsätter ändå att ta farväl
för jag får inget svar
mitt liv klagar på att jag mumlar för tyst i mitt inre
men mitt förnuft vet
det är den enda platsen där det har funnits ett
vi starkt nog att kunna ta farväl av

men höstvinden utanför fortsätter att
nonchalant viska \'hej främling\' och
\'farväl min älskade\' i mina öron
så jag fortsätter att räcka fram min hand och
ta farväl till en sedan länge bortblåst
sommarbris

vi har nog aldrig känt varandra


jag har gjort det i ett par år nu