Jag sitter på ett plan.Ett plan mot evigheten.Ett resmål lika mystiskt som leéndet på Da Vinci´s Mona.Jag känner gungandet från vingarna.Jag
känner lukten av falskhet som smyger sig in.


Är det värt något att få komma till evigheten?

vackert?Hemskt? skönt? odrägligt? jag slits sönder av alla tankar.

Vad fan ska jag göra?Ta chansen att hoppa av?..nej för
riskfullt.sitta kvar och hoppas på det bästa?Nej..för osäkert.


figurerna från sixtinska kapellet vinkar åt mig..\"-kom,kom till evigheten och slå dig ner. för evigt,förevigt..-evigt..-evigt..det ekar och ekar i
evighet.


Jag gråter.Jag vill hem.Jag är fast i evighetens grepp.Jag skriker och skriker sen svimmar jag.jag vaknar upp i evighetens famn.Så varm,så trygg.Så kall,så otrygg.

..DET ÄR EVIGHETEN..