Gnistan dog inte förrän ljuset var släckt
och
elden isade rutorna på insidan
kanske
kan man plocka rosorna på fönstret
om
du kommer tillbaks och älskar
mig till döds

eller var det för att skenet
inte gick att skilja från
fyren som lockade mig i fördärvet

mal efter mal, mal mot
väggens neontapeter
och
blir till damm

klotet rullar och det blir en
stroke
en förlamande känsla av
att sitta i ett fönster
och
se tiden passera genom
mina ögon
utan att jag kan hindra
din gång

min säng har bitit sig fast i ryggen
och
jag kan inte vända mig bort
skräcken lutar sig över mig och tror
att
jag sover
ingen svarar på ropet
abonnemanget har upphört

ge mig mina minnen

labyrinten sveper in mig i ovisshetens
kalla töcken
och
vandringen blir till en vals med döda ben
som
skramlar så att jag inte kan sova
när jag är så dödligt trött

taket närmar sig min droppande
näsa

mina ögonvitor är hårdkokta
och
själen har koagulerat
men
mjukt är mitt minne av livet
och
mjuk är övergången
till
lösöret i min kropp
som
ingen vill ärva

jesus gick på vattnet
och
nyss gick mitt vatten
ut över de lakan som tilldelats mig
men
mitt sista minne var vackert
och
fyllt av erotisk dödsångest

hjulen rullar och vi är tillbaks där
vi har börjat
med en skalle som glor ut
och
tanken och blicken som inte är
så
klar
men
greppet

rundgången
är total
och
obruten