Hon viskar att världen är upptagen ikväll,
vi måste springa genom andras skuggor för att nå fram.
Hon är ung men ibland tror jag att hon är äldre än jorden
för hon verkar kunna dess andetag utantill.
Kom, göm dig här under regndoften.
Hon skrattar, som en virvelvind ända upp till månen.
Barfota hand i hand, vi följer nattens viskningar till sjön.
Vi kan leva i natt, viskar hon nästan ohörbart.
Som om det vore vår hemlighet att leva i natt.
Vi gör som månen, hennes gröna ögon glittrar,
jag visar dig allt det vackra från ett annat perspektiv.
Det är så här det ska kännas, som en trygghet bland träden,
att kunna tända stjärnhimlen när tankarna är för mörka.