Saknaden kväver varsamt min själ
och sakta somnar jag in.
I drömmen möter jag ensamheten,
Mörk och kall omfamnar den mig för att aldrig släppa taget.
Tomrummet i mitt hjärta gör så ont att jag bara vill skrika.
Men inget kommer ur min mun.
Jag vill bara vakna upp ur denna hemska dröm.
Men sakta märker jag att jag redan är vaken.