Du är tonerna på min stora vita flygel,
fågelns vingslag
föds i flykten
tystnar
då vi landar

Rörelsen ovanför ljuset i min kandelaber
påtvingar ett precist avstånd
mellan värme och smärta
Rörelsen flackar undan
som skuggan på väggen bakom,
du

Allt det där som inte går att fånga,
när vi andas varm rök i vinterkyla
då vi försöker byta den med varandra
utan att för den sakens skull
bli tydligare

Det är där vi lever mellan raderna
mellan persiennens skikt av ljus och mörker
Det är där våra liv blir randiga
och där slumpen och valen löper parallellt