Prolog



Låten ”Älska mig” spelas upp instrumentalt.

Linn, en sextonårig tjej sitter hemma på sitt rum och åker tillbaka i tiden i sina tankar. Hon tänker tillbaka på den plats, just den dagen som det hemsk hände med hennes bästa kompis och enda vän som hon hade då. Hon har starka skuldkänslor för det hon gjorde henne och hon framkallar minnesbilder om hur deras liv såg ut på skolan under två långa år.

Linn sitter i sin lila bäddsoffa som står lägligt mot ena väggen i hennes rum. Det ligger en vinröd flisfilt på soffan. En riktig mjuk och skön filt. En sådan filt som man kan kura ihop sig i en kall och ruggig höstdag i November och bara sitta där och mysa med en varm kopp grönt friskt te. Hon läser dikter som både hon och Denise har skrivit (när hon levde). Just så, hette hon. Denise.

Efter varje dikt hon läser, kommer det upp minnesbilder som utlöste idéerna till dem. Linn läser högt för sig själv ur Denise diktbok, den bok hon skrev sina destruktiva dikter i under dem två åren i början av högstadiet. Line läser dikten ”Ingen ser” som Denise skrev.
Hon minns dem obehagliga händelserna på skolgården då ”skolkamrater” började att mobba henne. Det fanns stunder då hon trodde att hon var ensam om DET!

Vad hon inte visste då, var att en annan person var i exakt samma situation som hon just då befann sig i. Hon undrade ofta om hennes föräldrar och eventuellt lärare på skolan märkte något särskilt, för det tycktes de ju inte göra. Vem bryr sig om man mår dåligt egentligen?
Deras föräldrar verkade inte till att bry sig alls om hur deras ungdomar hade det i skolan, som alla andra föräldrar och respektive lärare gjorde.