Innan Keylie ens har kommit innanför dörren så kommer Kasper, hennes bror rusande emot henne i full fart. Han är alltid sådan när hon kommer hem, han bara älskar att småretas med sin syster. Det har han gjort enda sedan de var små.

Kasper:
- Vad är det du har i fickan?

Keylie hann inte lägga ner brevet i väskan innan hon var hemma, så hon lade det i jackfickan istället, och det såg Kasper…för brevet stack upp.
Han går fram till henne och kittlar som vanligt, hon försöker att hålla balansen men, tappar lite grann, och då ser Kasper sin chans att ta brevet ur fickan.

Kasper:
- Ha! Nu ska vi se vad det här kan vara för något hemligt!...Jag känner på mig att det är ett kärleksbrev! Är det till mig?...Eller?

Keylie:
- Ähe, lägg av och sluta fåna dig! Ge mig det igen!...Att du alltid ska snoka i allt jag gör oavsett om det är kärleksbrev eller inte. Du sitter ju själv och tjuvlyssnar när snackar med morfar i telen. Kan jag få tillbaka det NU!!

Kasper:
- Nähe…det kan du inte! retas Kasper.
Det är väldigt osmart av den som skrev brevet, om det nu är till DIG, när du ändå inte kan läsa det, och inte ens dina egna hemligheter själv. Och vad tror du att det är för ett brev då? Självmordsbrev?? Eller vad? Ett skämt kanske?

Kasper flinar stort och brett och han skulle bara veta hur rätt han har.

Kasper:
- Om inte jag läser det…för dig,…Vem skulle du då visa det för? Mamma, kanske? Eller Morfar…som du brukar sitta och snacka med?

Keylie:
- SKIT DU I DET!!! DET HAR VÄL FÖR FAN INTE DU MED ATT GÖRA? skriker hon åt honom och han backar lite grann.

Sedan sänker hon rösten igen och säger:

Keylie:
- Men, nu när du säger det så, ja kanske det.

Men innan hon har hunnit samla sig tillräckligt för att ta tillbaka det så, har Kasper redan börjat sprätta upp kuvertet och börjat att kika så smått på det mystiska brevet. När han har läst några rader får han ett besynnerligt uttryck i ansiktet men, det ser ju inte Keylie, och därför är han ovanligt tyst innan han säger bestört:

Kasper:
- Det här ser inte alls bra ut…(suckar han).

Keylie blir förvånad och häpen, fast hon verkar inte intresserad alls först. Så säger hon:

Keylie:
- Vad är det? Vad står det?....Vad handlar det om?...Vem är det ifrån?

Kasper:
- Jasså, nu blev du helt plötsligt intresserad?...

Keylie:
- Ja, får man inte lov att ändra sig kanske?

Kasper:
- Det…vill du verkligen veta det?

Keylie:
- Ja…läs nu.

Kasper:
- Okey…det står såhär…
”Kära Key…jag måste berätta en sak för dig…något jag inte kan hålla mig inom mig längre. Något viktigt som berör dig”….Jag är kär…Keylie…i dig.” Med vänliga hälsningar från…en hemlig beundrare”

Kasper:
- Waow…waow…waow. Uhh, en hemlig beundrare…

Keylie:
- Äsch…lägg av! Står det så? Är det sant?

Kasper:
- Ha!! Där lurade jag dig allt. Erkänn att du blev lurad?!! Hahaha…skrattar han med sitt fåniga flin.