Kasper säger ingenting, han bara suckar, reser sig från pallen i hallen och går med raska steg in på sitt rum. Keylie gör detsamma men hon sätter sig inte på sängen som hon brukar. Hon sätter sig vid sitt keyboard
Själva scenen är uppdelat i två, på den ena sidan ser man Kaspers pojkrum och på andra sidan ser man Keylies flickrum. En vägg skiljer dem åt.
Han tar fram ett annat brev som han fick för ett år sedan av Frida, då han gick i nian och hon i sjuan. Nu har han börjat i gymnasiet, han går ett samhällsprogram med inriktning ”idrott och hälsa”. Han har nämligen bestämt sig för att han ska bli gymnastiklärare för låg/mellan och högstadiet. Han har alltid älskat idrott, och han har alltid hållit på med någon form utav bollsport eller hockey, styrketräning också ibland.
En riktig sportfåne är vad han är.

Brevet som Kasper nu sitter och håller i händerna rakt framför sig är format som en lång dikt, precis som brevet han fick av Line. Frida var också hemligt kär i honom men hon bad ändå Keylie att lämna det, för hon vågade inte göra det själv. Så är det när man är ung och kär. Keylie börjar nu att spela en låt som hon skrev under den perioden som detta pågick, hon visste ju att Frida var lite kär i hennes brorsa Kasper som nu börjar att läsa brevet och efter någon rad följer Frida själv med i raderna och tar över läsandet.
I brevet står det såhär:

”Värd att bli älskad!”

Är jag värd att bli älskad?
Är jag värd att älska någon?
Du är inte värd att älska mig.
Du är värd någon mycket bättre.
Fast jag har alltid velat älska någon,
Och det kommer jag alltid att göra.

Ingen i världen är värd att älska mig.
Utom om de själva tycker att jag är.
värd att bli älskad.
Jag är rädd att jag ska förlora dig.
Kommer du någonsin att ta emot,
mig i din famn?

Om du tycker att jag är värld,
att bli älskad. Så är jag det…
utav dig!

/Frida
(9/12 – 01)