Sedan samlar han sig igen och läser det tyst först.
Han blir alltmer och mer skraj för det som står där i, och hon blir ännu mer engagerad och intresserad av det och vill verkligen veta vad som egentligen gömmer sig där i. Samtidigt som hon också blir lite rädd, för vad hon kommer att upptäcka när hon får veta vad som står där. Han sätter sig ner på en pall som står ute i hallen, den står på höger sida om furubyrån i trä, troligen inköpt från Ikea.

Keylie:
- Men, hallå…berätta nu ärligt vad som står i brevet…jag vill veta!

Hon sätter sig ner på en annan pall som står på vänster sida om furubyrån. Han börjar läsa det som verkligen står i brevet…

(Han börjar att läsa och efter några rader så hör man Denises röst, som läser brevet. Och i slutet igen tar Kasper vid den sista raden, och Denises röst dör sakta ut och försvinner).

Under tiden får han själv skuldkänslor eftersom han halvt om halvt var med i killgänget, bara för att inte själv råka illa ut.

Brev…
” Nu när ni läser detta brev så är jag borta för alltid och det är försent för att säga förlåt. Men det finns ju ingen som bryr sig om, hur dåligt jag har mått de senaste två åren. Hur kan ni ha det på ert samvete i resten av ert liv? Och hur kan ni vilja göra en annan person illa? Så illa att det går till överdrift!!? Jag hoppas att ni är nöjda nu, nu när ni har fått som ni vill. Att ni inte fattar hur det känns för mig att varje dag vara rädd för att gå till skolan, och bli nertryckt i marken. Jag orkar inte leva längre. Jag vill inte leva längre. Trots allt vet jag att det nu finns någon som bryr sig om mig, men till dig vill jag bara säga att, du behöver inte känna skuld för vad jag nu ska ta mig till. Fast jag tycker så mycket om dig, så finns det inget som kan stoppa mig nu! Här nedan skriver jag upp en dikt:

Ensam, värdelös och hatad.

Vad är jag för en människa som är ensam, värdelös och hatad?
Jag har inget att leva för, ingen vill va´ med mig.
Är jag verkligen så värdelös?
”Denise, hon fattar ingenting, vilken korkad tjej!”
Ingen vill ha mig.
Hur ska jag någonsin kunna bli älskad igen?
Och finns det nån som vill vara min vän?

Ni ser mig inte när ni går förbi, ändå är jag fast i ert nät,
kan ingen släppa mig fri?
Jag vill inte av er bli matad!!!
Fast jag är ensam, värdelös och hatad

Av: Denise Rosén 26/9 – 02

Må bra med det här…för nu känner jag inget mer för det här livet!
Jag tänker ta mitt eget LIV!!! ………….Denise…………


Efter att han har läst brevet ser han mycket betänksam ut
och börjar genast rota i en utav byrålådorna efter något viktigt.