Frida ser ut som ett stort frågetecken stakaren, hon vet inte vad som pågår. Keylie plockar fram brevet ur fickan igen och räcker det till Frida, utan att ett anda ord kommer över hennes läppar. Hon vecklar upp kuvertet drar ut brevet och läser det. När hon har läst brevet förstår hon och utan tvivel går hon med på Keys förslag, att sjunga hennes låt.

Frida:
- Oj…jag vet inte vad jag ska säga! säger Frida som blev helt stum och tom inuti. Men, sedan säger hon:
- Finns det verkligen ingen som kan stoppa henne då?

Keylie:
- Nej…tyvärr, jag skulle gärna vilja tro att det finns en liten möjlighet men, det är upp till henne nu.

Frida:
- Jamen, VI då? Tror du inte att VI skulle kunna försöka att stoppa henne. Hon ger ju upp, förstår du inte det!? De vinner ju! De har ju fått som de ville…att må dåligt.

Keylie förstår inte riktigt först vart Frida vill komma, men efter en liten stund börjar det klarna mer och mer.

Keylie:
- Vart vill du komma? Menar du att VI ska försöka att stoppa henne?! Försöka få henne att inte ge upp?! Om det är någon som mår dåligt här så är det de…som har fått henne att må dåligt.

Frida:
- Du? Det finns faktiskt fler som mår riktigt dåligt här.

Keylie:
- Vad exakt menar du?