Porslins Dockan sitter i sin vrå
Ensam och övergiven
Dockan har gått i flera generationer
Dockans ägare gav den till hennes dotter,
som gav dockan till hennes dotter,
Nu är det ingen som leker med dockan längre
utan hon sitter i sin ensamma vrå och känner
hur åren flyter förbi..
Dörren öppnas, och så efter ett tag går någon ut igen
Aldrig får dockan följa med någonstans längre
Nu hör dockan hemma i den dammiga fotöljen brevid andra övergivna dockor..

Snön börjar falla, och dörren öppnas..
Får hon följa med flickan på en sparktur genom snön, som förr?
Dockan hör hur skratten blir mer avlägsna och sedan går flickan & hennes vänninna ut genom dörren - igen.

Dockan vänder på sitt porslinshuvud och ser genom fönstret hur barnen leker i snön
Sakta rinner det en tår nedför porslindockans blåmålade ögon

Tårar av glas..