Hon trivs när hon får vara en fantasiängel, ett epitet hon tillskrevs en dag då det stormade.
En fantasiängel blir aldrig elak, ful eller någonting annat som inte är till ängelns fördel så länge hennes sköra vingar bara är just en tanke eller en bild.
Hon trivs när hon får ha en snöängel,någonting som kan agera som balsam för tanken och inge välbefinnande, någonting som inte är helt på riktigt, någonting som bara änglar förstår. Så skirt och inlindat i bomull, så vackert att inte frosten biter, så varmt att snön tillslut smälter. För varken fantasiänglar eller snöänglar är beständiga. Det är just det som är så skrämmande, just det som är så magiskt. Men det finns en stund då vi utan att röra varandra skriver ner våra hemligheter i ett kontrakt av snö, ingen ser det då det smälter, men det finns kvar under vingarna då vi försvinner bort. Det är vad hon tror, men kanske vet man då man möter sin ängel, om man möter den.